Säkerhet på spåret

Kraven på ökad säkerhet inom transportsektorn leder till att järnvägsstationer, spår och bangårdar nu övervakas allt mer noggrant.

Tänk dig att behöva gå igenom en säkerhetskontroll varje gång du ska åka tåg, precis som på flygplatser. Du skulle behöva anlända till stationen en timme i förväg och tåget skulle gå direkt till slutdestinationen utan att stanna för att ta upp nya passagerare på vägen.

Detta scenario skulle visserligen innebära en ökad säkerhet, men det skulle också förändra vårt sätt att resa med tåg. Den största fördelen med denna resform är ju det faktum att tågstationerna är centralt belägna och att resenärerna kan stiga på och av vid valfri station.

Tåg är trots allt det säkraste transportmedlet på land.

Det är inte bara tågen och stationerna som är lättillgängliga, utan spåren sträcker sig dessutom kors och tvärs i marknivå – oftast helt utan inhägnader. När det gäller flygplan är det åtminstone svårt att ta sig ombord när de väl har lyft från marken

Enligt Jacques Colliard, säkerhetschef på UIC (Internationella Järnvägsunionen) är tåg trots allt det säkraste transportmedlet på land.
– Det finns ingen officiell statistik, men antalet olyckor per kilometer är väldigt lågt, säger han.

Järnvägssäkerhet

När det väl händer något blir det förstås stora rubriker. Under årens lopp har de flesta attackerna inträffat på pendellinjer, där det finns flest passagerare och där frekvent på- och avstigning gör det enklare att undvika uppmärksamhet. Det är egentligen bara i Indien som expresståg är ett vanligare mål för terroristattacker.

Jacques Colliard påpekar att det är svårt att bedöma hur stor risken är.
– Det enda man kan gå efter är vilka ställen som är mest utsatta.

Ett exempel är centralstationer med stora folkmassor och många olika aktörer, som butiker, restauranger och kanske flera olika tågbolag. Tunnlar är också högriskområden, eftersom incidenter som inträffar där kan vara extra farliga.

Peter Boriskin är nyanställd på ASSA ABLOY Americas och arbetade tidigare med att utveckla säkerhetssystem för järnvägar. Han säger att järnvägar är mycket tacksamma måltavlor för terrorister.

Men säkerheten kan förbättras:
– Med hjälp av videoanalys kan man se om någon lämnar kvar ett paket eller om en del av rälsen eller en växel har avlägsnats, säger Peter Boriskin.

Man kan dock inte övervaka varje rälsmeter och därför måste järnvägsbolagen göra en bedömning av vilka områden som är mest utsatta.
– Övervakning med videoanalys kan exempelvis användas på platser där spåret går genom tätbefolkade områden och vid vissa kritiska växlar, säger Peter
Boriskin.

Brottslighet på stationer

På tågstationer är det mycket liv och rörelse. Tidigare fanns här på sin höjd en restaurang och en tidningskiosk, men numera fungerar stationerna mer eller mindre som köpcenter med anslutande järnvägslinjer. Det innebär att det finns en generell risk för stölder och vandalisering, och Jacques Colliard påpekar att tågresenärerna löper större risk att bli drabbade av ficktjuvar än av terrorister.

– Det är den dagliga brottsligheten som skapar en känsla av otrygghet och här är det viktigt att vidta nödvändiga åtgärder, säger han.

För att garantera säkerheten krävs det att järnvägsbolagen samarbetar med de statliga myndigheterna – till exempel genom att tillåta att inspelat övervakningsmaterial används i rättegångar eller ge stationspersonalen befogenhet att utföra vissa säkerhetskontroller.

Jacques Colliard säger att det finns en viss skillnad mellan ”trygghet” och ”säkerhet”. Det är upp till varje järnvägsbolag att skapa trygghet bland sina passagerare, medan staten har det övergripande ansvaret för säkerheten. Men om något händer kan järnvägsbolaget dock inte hållas helt utan ansvar.

Så det är samarbete som gäller och detta samarbete fungerar på olika sätt i olika länder. I en del länder finns det särskilda järnvägspoliser, i andra länder har järnvägsbolagen egna beväpnade vakter och i vissa länder köper bolagen in säkerhetstjänster från externa leverantörer.

I Europa, där många tåg går över nationsgränserna, kan det vara svårt att samordna säkerhetsarbetet och detta är en av UIC:s viktigaste uppgifter.

Jacques Colliard påpekar att avregleringen av marknaden gör att det ofta finns flera järnvägsbolag som kör på samma linje och säkerhetsarbetet måste samordnas även mellan dessa bolag. Om säkerhetsrisken bedöms vara hög kan det hända att beväpnade poliser patrullerar stationerna, men en stor del av säkerhetsarbetet pågår i det tysta bakom kulisserna.

Järnvägssäkerhet på 2000-talet

Peter Boriskin har installerat lås på manhålsluckor, larm på serviceområden och utrustning som upptäcker kemiska, biologiska, radioaktiva eller explosiva ämnen i tunnlar.

Men ett problem är att en stor del av infrastrukturen är gammal och dåligt anpassad efter moderna säkerhetsanordningar. Trots att det finns elektricitet i underjordiska järnvägssystem är infrastrukturen för kommunikation ofta dåligt utbyggd. Peter Boriskin har installerat trådlösa system för att kommunikationen ska fungera utan alltför många störningar.

Gamla järnvägsstationer har ofattbart många nycklar i omlopp.

På många äldre anläggningar kan nyckelhanteringen vara ett problem.
– Gamla järnvägsstationer har ofattbart många nycklar i omlopp, säger Peter Boriskin.

Ett programmerbart nyckelsystem skulle underlätta nyckelhanteringen avsevärt, i synnerhet när det gäller personalomsättning, och ett sådant system kan dessutom installeras i efterhand.
– Vid anläggning av nya stationer spelar säkerheten en stor roll redan från början, säger Peter Boriskin.

Jacques Colliard erkänner att säkerheten inte alls var lika prioriterad för tio år sedan.
– Men i dag är det en oerhört viktig fråga, säger han. Järnvägsbolagen vet att allvarliga attacker på tåg skadar allmänhetens förtroende för deras verksamhet, något som de självklart vill undvika till varje pris.

Av Michael Lawton