RFID kan användas på allt från bin till bisonoxar, från apor till zebror

Rafiofrekvensiell identifiering har diskuterats i media på senare tid på grund av de nya tillämpningarna i snabbköp och i pass, men teknologin har varit i bruk sedan början av åttiotalet. Schweiziska Sokymat är en av de största tillverkarna av elektroniska taggar för djur.

– Vi kan ID-märka allt från bin till bisonoxar, säger Jean-Miguel Robadey, produktchef för djurprodukter på Sokymat i Granges i Schweiz. Där specialtillverkar man RFID-transpondrar för husdjur och boskap.

Enligt den tekniska direktören Marc Bielmann är marknaden inne i ett expansivt skede. – Vi kan erbjuda en högre säkerhet nu när riskerna ökar i världen, säger han. Vår teknologi kan vara till nytta när det ställs högre krav på säkerhet och spårbarhet, till exempel i samband med BSE (bovin spongiform encefalopati), eller galna ko-sjukan, och fågelinfluensan.

I och med BSE uppstod det plötsligt ett behov att kunna bestämma kornas exakta identitet och ursprung. Man var tvungen att spåra boskapen från födelsen till slakthuset, och marknaden krävde total insyn. De nödvändiga uppgifterna kan tillhandahållas på traditionella öronbrickor, men med en elektronisk tagg behöver man inte gå lika nära djuret. Taggen kan även länkas till en databas där man genast kan få mer detaljerade uppgifter.

Dessa passiva transpondrar kan läsas av på ett avstånd av runt en meter, vilket innebär att boskapen automatiskt kan registreras när de passerar genom grindar. Läsaren kan överföra data via radio till lantbrukets databas.

Transpondrar för märkning av boskap kan utgöras av en platt spole med en diameter på 30 mm. Sokymat säljer dessa till tillverkare av öronbrickor som infogar dem i sina produkter.

Transpondrarna kan även placeras i ett glasrör inuti ett piller av keramik som förs in i matstrupen så att djuret sväljer det. Pillret sjunker ned i den andra magsäcken och förblir där.

– När det gäller kor har röret storleken 4 x 34 mm och keramikpillret måste väga minst 70 gram, annars stöts det bort av magsäcken, säger Jean-Miguel Robadey. Det finns olika storlekar för olika djur. Målsättningen är att använda ett så stort hölje som möjligt utan att orsaka djuret obehag.

Själva signalen innehåller en unik identifieringskod. Överföringen mellan transponder och läsare krypteras inte. Säkerheten kan garanteras genom att endast behöriga användare har tillgång till databasen som innehåller alla uppgifter om djuret.

– Koden består av 15 siffror som anger djurets ursprungsland och ID-nummer. Fördelningen av koderna styrs av statliga myndigheter i enlighet med en ISO-standard, i vilken 134,2 kHz anges som den tillämpliga frekvensen för identitetsmärkning, förklarar Marc Bielmann. Och Jean-Miguel Robadey tillägger att en kod måste kunna läsas av alla läsare världen – i annat fall skulle systemet vara värdelöst.

Enligt Marc Bielmann finns det vissa som tycker att man ska kunna lägga till information i själva koden. De flesta anser dock att informationen ska finnas i databasen, eftersom det då blir enklare att uppdatera den samt säkrare och billigare.

Han tror att implementeringen av RFID i identitetsmärkning av djur har tagit tid på grund av att det krävs en stor administrativ insats från statliga myndigheter och att priserna fortfarande är höga. Inledningsvis är genomförandet frivilligt, och även om man kan få statliga bidrag måste lantbrukarna göra egna investeringar. Marc Bielmann tror att djuruppfödarna efter en tid kommer att se fördelarna med att i marknadsföringssyfte kunna visa att deras produkter är spårbara. Det kan faktiskt komma att bli obligatoriskt att ge boskap en unik identitetsmärkning med RFID. Trenden kan redan skönjas – i september 2006 blir det obligatoriskt i Kanada att märka boskap som rör sig mellan olika områden med RFID, och 2008 blir märkningen av får och getter obligatorisk inom EU.

I USA, som ännu saknar ett fullständigt spårbarhetssystem, planerar man att implementera ett nationellt system. BSE kom som en chock även där. Japan och andra handelspartners förbjöd import av nötkött från USA, eftersom det inte gick att åtskilja riskboskap från övrig boskap. Detta har lett till att konsumenter, statliga myndigheter och exportörer har ställt krav på spårbarhet, och myndigheterna håller på att utarbeta ett system som mycket väl kan komma att bygga på RFID.

Men det finns andra fördelar med spårbarhet. I Spanien vet slaktarna om skinkan som de säljer verkligen kommer från den förstklassiga iberiska grisen, eftersom dessa grisar är märkta med en ID-tagg i varje hov.

RFID-transpondrar kan även användas inom djuruppfödning för att kontrollera om en viss gris eller kalv har fått tillräckligt med foder under dagen. Om den har det får den inte mer mat från det automatiska utfordringsystemet. Jean-Miguel Robadey förklarar att det viktigt att kunna styra hur mycket foder grisen får, eftersom en alltför fet gris minskar i värde.

Omsättningen för Sokymats affärsområde med djurinriktning bygger till hälften på RFID för boskap och till hälften på märkning av husdjur och exotiska djur. Enligt Marc har även marknaden för husdjur en snabb tillväxt – elektronisk märkning av hundar blir till exempel obligatorisk både i Schweiz och Nya Zeeland i år. Dessutom måste alla husdjur som ska föras över en EU-gräns ha ett pass och kunna identifieras genom tatuering eller en RFID-tagg. I samband med att tatueringsmetoden avvecklas kommer efterfrågan på RFID-märkning att öka.

Det finns unika koder för både husdjur och boskap som fastställs av myndigheterna i enlighet med ISO-standarder. Varje land har en egen databas, och i Europa finns EuroPetNet som omfattar alla de europiska länderna. Själva identifieringen är en enkel procedur. Läsarna som kan koppla koden till ett visst djur får endast innehas av auktoriserade användare. Om någon hittar en övergiven hund är det endast polisen eller motsvarande myndighet som kan identifiera djuret och ta reda på vem ägaren är.

Sokymats taggar för husdjur är inneslutna i ett glasrör med standardmåttet 2 x 12 mm. Djuret upplever inget obehag när glasröret förs in i kroppen. På grund av att transpondern är så liten är avläsningsavståndet endast 12 cm, men det brukar inte innebära något problem eftersom husdjur vanligen hanteras ett och ett och inte i flock.

– Marknaden har potential att bli mycket stor, säger Marc. Myndigheterna rekommenderar elektronisk märkning, och i USA till exempel är endast 4 procent av de 164 miljoner hundarna och katterna i landet märkta. Det finns alltså stort utrymme för tillväxt.

Sokyamat har en bred definition av husdjur – till dem räknas alla djur till vilka man kan använda små taggar. Man märker hästar för att veta att det verkligen är rätt djur som tävlar på banan. Brevduvor märks med en inplastad tagg vid ringen, för att garantera att ringarna inte växlas under en tävling.

Ibland används märkning med taggar i forskningssyfte. Man märker till exempel havssköldpaddor som varje år återvänder till öar i Stilla havet för att lägga ägg. Varje år finns forskare på plats för att ta emot dem, och kan välkomna dem om inte med namn så med deras individuella RFID-kod.

Fiskuppfödare använder RFID-taggar för att kunna spåra de bästa hanarna och honorna bland avelsfiskarna. En lax som håller hög kvalitet kan vara värd 1 000 amerikanska dollar. Fiskarna spåras och vägs också för att delas upp mellan olika bassänger. Taggarna kan återanvändas eftersom det handlar om interna system.

Laboratoriemöss märks med taggar i 2 x 8 mm stora glasrör. Det vanliga sättet är att märka dem med små snitt i öronen, men RFID-märkning är säkrare.
 – Vissa möss kan ha ett högt värde på grund av sina genetiska egenskaper, och om man blandar ihop mössen kan år av forskning gå förlorad, säger Jean-Miguel.

Sokymats taggar används till och med på bin. Taggarna, som endast väger 18 mg, är de minsta lågfrekvenstaggar som tillverkas. Man bedövar först biet i en frysapparat och klistrar sedan fast taggen på biets rygg. På så sätt kan man spåra drottningarna. Man har även märkt bin med taggar för att kunna lokalisera landminor. Bina söker sig till dem på grund av att de är förtjusta i sprängämnet trotyl (TNT).

– Teknologin är enkel och okomplicerad, men det krävs expertkunskaper för att få produkterna och deras förpackning att stämma med de olika djurens förutsättningar, säger Jean-Miguel.

* Anger obligatoriskt fält


Comment

You must be logged in to post a comment.