När naturen går till anfall

De som har en generator och en egen brunn på gården behöver inte oroa sig. För oss andra kan säkerheten som rör gas-, el- och vatteninfrastrukturen ha livsavgörande betydelse.

Alla länder har beredskapsstrategier för hur man ska hantera hot mot landets infrastruktur. Men det ligger i sakens natur att ingen vill berätta om detaljerna i planerna.

– Vi anser att de ämnen du tar upp är extremt känsliga och att det är bäst att den sortens information inte blir känd för allmänheten, säger en säkerhetschef.

De som vill diskutera den här sortens frågor vill endast prata om ämnet i allmänhet.

Två händelser har ökat medvetenheten om säkerheten kring infrastrukturen: attackerna i USA den 11 september 2011 och de efterföljande terrordåden samt det ökade antalet naturkatastrofer under de senaste åren.

Nya lärdomar

Stefan Mikus arbetar med att analysera risker inom energiinfrastruktur för den tyska regeringens avdelning för krisberedskap (BBK, Bundesamt für Bevölkerungsschutz und Katastrophenhilfe) och säger att medvetenheten om naturkatastrofer har ökat de senaste tio åren.

Han tar som exempel den svåra översvämningen av den tyska floden Elbe 2002, det omfattande elavbrottet i Italien 2003 och det sex dagar långa elavbrottet i Münsterland till följd av ett snöoväder som rivit ner kraftledningar i ett stort område av norra Tyskland 2005. Problemen som orsakades i elnätet av jordbävningen och flodvågen i Japan 2011 är extrema exempel.

– Elavbrottet i Münsterland analyserades noga och vi har lärt oss mycket från det, säger Stefan Mikus. Både elföretag och myndigheter har kunnat dra lärdom av händelsen.

Han är säker på att om en liknande händelse skulle inträffa idag, så skulle den inte orsaka lika stor förödelse och det skulle ta kortare tid att åtgärda.

Nära samarbete

Buster Brown, chef för krisplanering och säkerhet på South West Water i Storbritannien, minns juni 2007 då stora delar av landet drabbades av översvämningar – en händelse som blev en vändpunkt.

– Därefter tog man fram den så kallade Pitt-rapporten med 98 rekommendationer och regeringen har antagit nästan alla. Numera har vi en ganska kraftfull beredskapsplanering, säger han.
Som en del av processen träffas de inblandade myndigheterna regelbundet för möten.

– Det finns ett nära samarbete nu. Regeringen lyssnar på oss och de vidtar passande åtgärder och antar ny lagstiftning om så krävs.

Men vem vet varifrån nästa hot kommer?

Årets utbrott av den elakartade bakterien ehec i Tyskland har spårats till smittade frön från bockhornsklöver. Det tog emellertid lång tid att lokalisera smittkällan och det hann spekuleras om en hel del – bland annat huruvida någon medvetet skulle ha saboterat vattenförsörjningen till grödans bevattningssystem för att sprida smittan.

Stora vattenhanteringsföretag utesluter i stort sett liknande scenarier eftersom eventuell smittospridning utifrån skulle upptäckas i samband med att vattnet forsar in i vattenverken.

Frank Blaha, forskningschef på den internationella ideella organisationen Water Research Foundation i USA, menar att man inte kan utesluta sådana attacker på vatteninfrastrukturen.

– Risken är liten, men den är inte obefintlig, säger han.

Viktigt att återhämta sig snabbt

De flesta människor i USA, Storbritannien och Tyskland får sitt vatten från stora vattenverk, men vissa småstäder har egna källor och en del bönder har egenborrade brunnar. När de tyska tidningarna spekulerade om vattensabotage påpekades det att mindre städer och byar var mer utsatta.

Ett av problemen för de allmännyttiga företagen är att stora delar av deras nätverk ligger avsides och dessutom är vidsträckt. Det kan vara relativt enkelt att upptäcka riskzoner i ett kärnkraftverk eller i en vattenkraftstation, särskilt om anläggningarna skulle attackeras, men det är däremot svårare att övervaka ett elnät som sträcker sig över ett avlägset bergsområde.

Det är därför Frank Blaha menar att dessa företag måste vara bra på att återhämta sig snabbt.

– Det går inte att vara beredd på allt, säger han. Men man måste arbeta med både återhämtande och förebyggande åtgärder.

Exempelvis kan vattenföretagen samarbeta med varandra och erbjuda varandra hjälp om något av verken skulle råka ut för svårigheter.

Att åtgärda en driftstörning i samband med att den uppstår är endast en av aspekterna när det gäller krisberedskap, menar Frank Blaha. Den organisation som han arbetar för hjälper många stora vattenföretag med sådan krisberedskap. På den amerikanska västkusten har framför allt riskreducerande åtgärder i samband med jordbävningar hamnat i fokus och man analyserar just nu hur vattenverken i Japan och Nya Zeeland hanterade de senaste jordbävningarna.

Risker och okända risker

På den tyska regeringens avdelning för krisberedskap menar man att riskhantering är den andra sidan av myntet när det gäller krisberedskap. Deras strategi omfattar alla sorters risker, vilket betyder att de måsta vara öppna för hur de olika riskerna kan se ut och samtidigt analysera vad som är realistiskt att förebygga. Deras strategi lägger tonvikten på de generella huvuddragen i de olika risktyperna, så att man är bättre rustad för att hantera dem i fall de skulle uppstå.

Det kommer emellertid alltid att finnas risker. I vissa fall beror det på att riskerna bedöms vara för osannolika och att det därför inte anses vara ekonomiskt försvarbart att förebygga dem. Som exempel tar Buster Brown den flodvåg som drabbade den engelska västkusten för flera hundra år sedan, men risken för att något liknande skulle inträffa igen bedöms vara så liten att man inte prioriterar att skydda Storbritanniens infrastruktur från flodvågor.

Den tyska avdelningen för krisberedskap analyserar eventuella risker i framtiden och Stefan Mikus bedömer att klimatförändringarna kommer att leda till fler och kraftigare väderrelaterade incidenter. Han tittar även närmare på risker som knappt har analyserats tidigare, till exempel magnetiska stormar på elnät. Det är möjligt att något sådant aldrig kommer att utspela sig i verkligheten, men det måste ändå undersökas.

De risker som inte har förutsetts spelar också stor roll.

– Inga beredskapsstrategier är säkra till hundra procent – det finns alltid okända risker. Därför gäller det att identifiera så många risker som möjligt för att kunna hantera dem lättare, säger Buster Brown.

Han påpekar att övning ger färdighet:

– Det är viktigt att man räknar med att oväntade saker kommer att ske, på så vis är man beredd och kan agera snabbare när de väl inträffar.

Av Michael Lawton