Högriskmiljöer

20 januari 2009: Washington DC är i händelsernas centrum. En ny president ska snart tillträda och flera miljoner människor vill bevittna detta ögonblick. Men ett presidentframträdande innebär också en stor säkerhetsrisk, så Secret Service har gjort Washington till ett högriskområde. Broarna över Potomac River har stängts av, i vissa områden är gatutrafiken begränsad och på andra är trafiken helt avstängd. Paraplyer och barnvagnar får inte tas med förbi en viss gräns. För att komma nära händelsernas centrum krävs särskild identifiering, och vid spärrarna blir alla kroppsvisiterade.

Det här gällde bara under en dag, men på många ställen i världen är säkerheten precis så rigorös varje dag. På anläggningar som kärnkraftverk, vattenkraftverk och kemiska fabriker behöver man visserligen inte hantera miljontals besökare, men obehöriga inkräktare utgör en stor säkerhetsrisk.  

I Storbritannien kontrolleras vattenindustrin av regeringen, och säkerheten uppdateras ständigt enligt den senaste tekniken. En expert på säkerhetsbeslag för högriskbranscher säger att man har höjt säkerhetsnivån markant inom vattenindustrin under de senaste åren. Experten säger också att man har satsat en hel del pengar på passerkontroll, bland annat högsäkerhetsdörrar och uppgradering av låsenheter, som cylindrar eller hänglås med patentskyddade nyckelsystem. Vid behov kan den fysiska säkerheten dessutom kompletteras med intrångsdetekteringssystem och kameraövervakning.  

Säkerhetszoner
En vanlig metod, som bland annat användes i Washington då den nye presidenten tillträdde sin post, är säkerhetszoner. Zonerna blir säkrare ju närmare områdets centrum man kommer. Intrång i de olika zonerna stoppas med olika medel (beroende på land och anläggning), som kan sträcka sig från observation till väpnad konfrontation.  

Detta är en metod som även används inom kärnkraftsindustrin. Avspärrningarnas säkerhetsnivå blir allt högre ju närmare ett kärnkraftverk man befinner sig. Säkerheten vid anläggningens entré är rigorös, och det råder oerhört stränga regler för tillträde till själva kärnreaktorn. Men även om kärnkraftverken själva avgör hur reglerna ska tillämpas, så är det regeringen som avgör vilka risker som föreligger, enligt Doug Walters, Senior Director of Operations Support på NEI (Nuclear Energy Institute), som representerar den amerikanska kärnkraftsindustrin.
– Det är en reglerad bransch, och det är NRC (Nuclear Regulatory Commission) som fastställer ett s.k. bashot. Walters säger att bashotet omfattar bilbomber, insidersabotage eller attacker från små, väpnade grupper med yrkessoldater, och det är denna typ av hot som alla kärnkraftverk i USA måste ha beredskap för.

Säkerhetspersonalen får regelbunden utbildning. Tom Kauffman, ansvarig för medierelationer på NEI, säger:
– Hela vår bransch har en mycket dynamisk säkerhetskultur, både vad gäller verksamhetens säkerhet och personalens kompetens. Och det gäller även säkerhetspersonalen.
Det finns fasta rutiner, teoretiska övningar och praktiska övningar med ”falska” inkräktare, och alltsammans granskas av NRC. Även om inget system är perfekt, tror Walters att säkerheten är tillräckligt hög.  
– Vi har haft incidenter där säkerhetspersonalen inte har varit tillräckligt uppmärksam, men inte ens i dessa fall tror jag att vi hade misslyckats med att skydda anläggningen, säger han.  

Skärpt säkerhet
Precis som i alla andra offentliga säkerhetsmiljöer, ledde 11 september-attackerna till en stor attitydförändring.
– Säkerheten blev nummer ett, säger Walters, och Kauffman har personliga erfarenheter av detta:
– Jag lämnade branschen 2000 och kom tillbaka 2008, säger han. Skillnaden var enorm vad gäller vapen, utrustning och teknologi – säkerheten inom branschen har skärpts markant.  

– Det är inte särskilt sannolikt att det inträffar en attack på ett kärnkraftverk, säger Walters, men en sådan attack skulle kunna få förödande konsekvenser. Därför har den amerikanska kärnkraftsindustrin spenderat över 1,2 miljarder dollar under en sjuårsperiod bara på extra personal. Säkerhetskostnaderna har stigit med 64 % under samma period.  

Men det finns vissa nackdelar med den rigorösa säkerheten.
– Jag får telefonsamtal från leverantörer [av säkerhetsutrustning] som arbetar mot försvarsindustrin och försöker lansera sina produkter även inom den privata sektorn, säger Walters. Produkterna kan vara riktigt intressanta, men trots det är det är inte säkert att vi kan köpa in dem, eftersom vi måste stämma av med NRC först. Så vi har tillsatt en grupp som arbetar med teknikfrågor och hur vi använder tekniken, och vi skulle vilja fokusera på teknologier som har testats i regeringsbyggnader.

Ett exempel på sådana produkter är obemannade flygplan som kan användas för att övervaka ett inhägnat område. Men de amerikanska kärnkraftverken utnyttjar teknologin så gott det går. Övervakningskamerorna har förbättrats, det finns fjärrstyrda vapen och i passersystemen använder man handgeometriläsare.
– Vi kommer aldrig att klara oss helt och hållet utan beväpnade vakter, säger han. Men när nya teknologier dyker upp kommer vi att anamma dem. Vi skulle gärna slippa utsätta våra medarbetare för risker och i stället säkra anläggningarna med teknikens hjälp.  

Walters tror på ett ökat samarbete med brottsbekämpande organ.
– Det amerikanska departementet för inrikes säkerhet har ett omfattande samarbete med offentliga och privata företag, och detta samarbete, som redan fungerar ganska bra, kommer att förstärkas ytterligare, säger han.  

Behovet av samarbete är något som även andra har uppmärksammat. Alvin Wright, talesman för Houstons stad, Texas, påpekar att säkerhetspersonalen på de stadsägda vattenkraftverken har ett nära samarbete med såväl regionens kemiska industrier som de 115 brottsbekämpande organen i området – liksom den lokala militära flygbasen.
– Vi samarbetar bland annat via interaktiv utbildning, säger han.  

Det fanns en tid då den amerikanska presidenten kunde färdas längs gatorna i  öppen bil, och man kunde spatsera rakt in i en regeringsbyggnad. På försörjningsföretag och industrianläggningar brukade det stå en äldre tjänsteman och vinka in dig vid porten. Saker och ting har förändrats, särskilt efter 11 september-attackerna, och beslutsfattarna gör sitt bästa för att se till att upprätthålla förtroendet för de samhällstjänster vi alla är beroende av.

Related images