Glöm aldrig ett ansikte

I början av 2008 publicerades forskningsresultat från Glasgow University i media, något som i hög grad påverkade passerkontrollen i alla typer av företag, regeringsbyggnader och offentliga miljöer. Psykologiprofessor Mike Burton och hans kolleger meddelade att de hade utvecklat ett system för automatiserad ansiktsigenkänning baserat på variationer i en serie foton på en individ, och att resultaten i vissa fall var 100 procent tillförlitliga. Skulle tydliga framsteg inom denna form av biometri kunna ersätta andra biometriska säkerhetsmetoder som röstverifiering, fingeravtrycks- och näthinneavläsning?

Nu, ett år senare, kändes det aktuellt att kolla läget med Burton för lite uppdaterade resultat från Glasgow Face Recognition Group, och samtidigt granska några av de största för- och nackdelarna med denna biometriska teknologi som blir alltmer utbredd runt om i världen.  

Hur det fungerar
Vid ansiktsigenkänning använder man oftast en bild av ansiktet, projicerad på en plan yta, eller en mer kvantitativ metod som tittar på specifika delar av ansiktet som inte förändras så mycket under en längre tid – som den övre ögonhålan, käkbenet, avståndet mellan ögonen, näsans längd eller liknande mått. 3D-system kan även omfatta så kallad ”liveness detection”, där systemet till exempel registrerar blinkningar, så att man inte ska kunna använda ett foto eller huvudet på en skyltdocka för att ta sig förbi en passerkontroll. Det finns två stora kategorier när det gäller ansiktsigenkänning. Den ena omfattar system där en person medvetet ställer sig vid en maskin som tar ett foto av personen. Den andra kategorin omfattar system med fjärrskanning av folkmassor för att leta efter ansikten som kan finnas med i ID-databaser över brottslingar.  

Även om teknologin är tilltalande och användarvänlig, är Burton den förste att erkänna att dessa system fortfarande är mindre tillförlitliga än de biometriska tekniker som fanns före ansiktsigenkänning. När det gäller resultaten från 2008 säger han:
– Den 100-procentiga tillförlitligheten gällde bara en begränsad uppsättning ansiktsdrag, och vi har verkligen inte löst hela problemet. Han berättar att Glasgow-forskarna just nu fokuserar på vad man ska matcha i stället för hur man ska matcha, och han tillägger att när det gäller ansiktsdrag har man hittills inte lyckats hitta någon tillförlitlig uppsättning ansiktsmått som är desamma för en person under hela livet och samtidigt unika för just den personen – trots förhoppningen om att 3D skulle kunna ge mer information än 2D och alltså ge ökad tillförlitlighet.

För- och nackdelar
Trots detta arbetar många företag och forskningsorganisationer hårt för att komma tillrätta med dessa problem, eftersom man vet att ansiktsigenkänning kan bli en viktig vändpunkt inom säkerhetsbranschen.

Det finns många fördelar med ansiktsigenkänning, bland annat förmågan att tillgodogöra sig information från ett stort antal fotografiska format (pass, videoband, bilder från databaser och framtida källor). Dessutom krävs det i vissa fall inte att personen som kontrolleras är medveten om det, det är den minst integritetsberövande biometrimetoden och den kan användas på folkmassor i realtid. Även om tekniken redan används flitigt i vissa delar av världen, med länder som USA, Storbritannien, Japan och Tyskland i spetsen, kan det enligt professor Burton finnas vissa kulturella hinder att övervinna, eftersom denna typ av biometri började användas till följd av lagstiftning.  

Andra nackdelar och faktorer som kan påverka resultaten är, enligt experten Ulrik Söderström på Umeå universitet, svårigheter att kontrollera ljuskällor, risken för att brottslingar redan kan ha kommit på sätt att förfalska ansiktsdrag för att lura många av maskinerna samt det faktum att de flesta människor känner igen sin egen hudfärg bättre än människor med en annan hudfärg.
– Ansiktsigenkänning bygger i högsta grad på individuella bedömningar, säger Söderström.
Detta verkar vara ett kvarstående problem, inte bara för maskinerna som bearbetar informationen, utan även för säkerhetspersonalen som i slutändan måste avgöra om man ska hålla kvar personen som står vid maskinen eller som skannas anonymt i en folkmassa.  

Det råder inget tvivel om att olika former av biometri redan har stor betydelse för den globala säkerheten. International Biometrics Group värderade 2005 den totala biometrimarknaden till 1,5 miljarder dollar, varav fingeravtrycksavläsning står för 44 % av marknaden, ansiktsigenkänning för 19 % och handgeometri för 9 %. Middleware-produkter står för 12% av den totala marknaden.  

Av detta får man för tillfället dra slutsatsen att ansiktsigenkänning, tack vare sin stora potential, måste få fortsätta vara ett av många verktyg, i stället för en totallösning för passersystem. Forskaren Mike Burton sammanfattar det så här:
– Fingeravtryck är mer tillförlitliga och näthinneavläsning är ännu mer tillförlitligt. Det krävs visserligen medgörliga personer för att samla in båda dessa typer av data, men trots allt kommer ansiktsigenkänning inte att kunna ge bättre resultat än vad som redan är möjligt med fingeravtrycks- eller näthinneavläsning.

Related images